Omgång ett med härliga bilder från veckan i Bruksvallarna är nu uppe. Blir så glad när jag ser på bilderna då jag genast börjar blicka tillbaka till vårt härliga äventyr i Bruksvallarna. Det var verkligen en fantastisk vecka, och jag är verkligen så glad över att jag fick följa med mina föräldrar och uppleva fjällvärlden på sommaren. Fjällen är verkligen vackert men också så rått och tufft. Vädret svänger snabbt och vi fick uppleva ett väderomslag där det gick från strålande sol och värme, till grått, rätt, kallt och hagel där hagelkulorna var stora som puttekulor på bara några minuter. Det är då man förstår att man måste vara försiktigt och man inte kan vara oförberedd och ta fjället med klackspark. Bilderna som ni ser i detta inlägg fotade jag under vår tur längs guldled 2. En tur på ca 23km som sträcker sig längs pilgrimsleden som går uppe på ramundberget i bruksvallarna. En väldigt fin tur som jag verkligen kan rekommendera om man vill uppleva fina fjällvyer och terräng som är lite enklare att gå i så man kan vandra på många kilometer utan att få allt för trötta ben och ansträngd andning. 

I slutet av v.27 drog jag ner till Skåne för att delta på O/E Summer camp. Mitt och Askos första läger ihop och även första gången för mig som jag åker iväg själv för att delta på ett läger som deltagare. Nervöst var bara förnamnet då jag är så grön på agility och vi skulle ha väldigt duktiga instruktörer där alla inte talar svenska, samt att jag inte kände någon i min grupp så jag visste inte vilken nivå de var på. Lägret började på torsdag, men jag åkte ner onsdag morgon då jag skulle bo hos min vän och förra lagkamrat Maria som flyttade ner till Lund efter studenten för att plugga till sjukgymnast. Verkligen jättekul att träffa och ha en eftermiddag ihop med henne igen då det var mer än ett år sedan sist. Vi lagade ihop en go pastarätt och satt och pratade om livet, handbollen och studier under kvällen, mysigt!

Torsdag morgon vart det tidig uppgång för att få sig frukost och sen bege sig till Kävlinge får Nutrolin Arena ligger. Där skulle lägrets första dag för min del vara och jag skulle första passet köra för Monika Rylska som är från Polen. Jag fick mig en smärre chock när jag kom och såg banan. Det var hinder och siffror överallt och det blev direkt ett virrvarr i huvudet. Vi gjorde en gemensam bangenomgång och jag kände mig helt frånvarande. När Monika berättade vilka byten hon tänkt var det som att det gick in genom ena örat och ut direkt ur andra, mina tankar la allt fokus på att komma ihåg siffror. Detta var något som återkom nästan varje gång vi skulle byta bana vilket visar på hur grön jag är inom denna sport och att jag har så mycket kvar att lära. Jag fick lärt mig massor under dessa dagar och alla instruktörer var verkligen toppen. De var alla väldigt pedagogiska och duktiga på att bryta ner banan i mindre delar så att man fick verktyg för att kunna lösa problemen som dök upp. Jag och Asko är nu fulla av inspiration och har massor att jobba på och utveckla så att vi ska bli ett bättre team. Jag är väldigt sugen på att åka på lägret igen nästa år ifall det blir av och då hoppas jag jag vi ska vara lite bättre, så att jag slipper lägga massa energi på att tänka så mycket och istället köra på och hålla mig till en plan som jag lagt upp under banvandringen.

Stort tack till Isabell Orenius Emanulsson, Jouni Orenius, Juha Orenius och Monika Rylska för ett toppenläger! Hoppas jag får möjlighet att träna för er igen!

Hjälp vad det var länge sedan jag skrev här! Skäms på mig och dags att ta tag i bloggen och bli bättre igen på att uppdatera den. Mycket har hänt sen jag senast skrev, och det är la tur det med tanke på hur länge sedan det var. Fotosuget har kommit tillbaka och kameran har börjat användas flitigt igen. Jag har mest fotograferat för mig själv men det har blivit en valpkullsfotografering samt lite tävlingsbilder från agilitytävlingar som jag deltagit i. Har varit iväg på tre stycken agilitytävlingar med Asko och tyvärr har det mestadels varit stolpe ut. Han har gjort flera fina lopp men tyvärr så kommer man inte långt med rivningar. Ett vinstlopp i en hoppklass har det blivit och den kändes väldigt bra och roligt. Han gick verkligen superfint det loppet och det kändes som att vi verkligen var värda den pinnen. Nu har två vi pinnar kvar i varje klass innan vi är klara för klass 2. Jag har en till tävling inplanerad och om allt skulle klaffa kan han bli klar för klass två på den tävlingen, då det är fyra stycken lopp som ska springas. Spännande!

Sökträning har vi också kommit igång med och Asko går riktigt fint! Verkligen kul att kunna träna sök ordentligt igen! Jag har verkligen saknat det, och Asko går som sagt riktigt bra. Han har väldigt lätt för söket, stort figurantintresse, mycket driv, tar sig lätt fram och fram för allt så ocker han att det är jätterolig! Planen var att starta lägre i slutet av juli, men jag har fått förhinder så jag kommer få skjuta fram starten till september. Mitt mål är att få han uppflyttad till elitklass i år. Om vi klarar det återstår att se, men det känns bra att ha ett mål att jobba för. 

Midsommar firades i Kungälv med härligt agilityfolk. Planen var först att fira med mina föräldrar men när jag blev bjuden var det inte svårt att tacka nej. Blev en väldigt lyckad kväll enligt mig. Jag hade väldigt roligt och det bjöds på god mat, roliga lekar, mycket skratt och dans. Vädret var det enda som var mindre bra, men det är nog något man får räkna med, för vad vore midsommar utan regn? 

Jag blev tyvärr förkyld under midsommarhelgen. tror det är fjärde eller femte gången sången som jag blir det i år, mitt immunförsvar har verkligen inte varit mycket att hänga i under granen... Tur nog så verkar den inte vara så långdragen då jag redan idag känner mig bättre och jag har kunnat gå till jobbet hela veckan. Tyvärr så har jag inte  kunnat delta på veckans träningar med laget, och det kommer bli vila restan av veckan också. Det är sista veckan innan uppehållet så känns lite surt att inte kunna vara med. Asko har dock inte fått lida utan jag har istället åkt iväg till brukshundklubben och tränat lydnad. Kvällarna har varit varma, härliga och mygg/knott fria. Helt perfekt för hundträning! Asko har gått riktigt bra och vi jobbar just nu mycket med krypet, skallet, inkallningen och framåtsändandet. Det känns som vi är på rätt väg och att han går bättre och bättre för varje gång. Till helgen av vi avslutningsaktivitet med laget och efter det kommer jag åka hem till mina föräldrar för att ha en veckas semester, härligt!

Under påsklovet ( v.15) åkte jag med mina föräldrar upp till Lofsdalen. Jag tog tåget upp på lördag morgon och möttes upp av min mamma i Sveg som redan var där då hon under tre veckors tid rest runt uppe i Norrland och gjort en hel del jobbesök. Pappa skulle komma senare på kvällen då han hade en skytteträning som han behövde gå på. Han håller på att ta jägarexamen och ville inte missa ett tillfälle för att få bra träning inför skytteprovet. Jag visste att det skulle vara lite snö där uppe då mamma redan varnat mig men jag fick mig en liten chock när jag klev av tåget och det var barmark och knappt ens några snöhögar liggandes på marken, och jag började förbereda mig på att det kanske inte skulle bli så mycket skidåkning.

Vi satte oss båda i bilen och åkte de sista milen till Lofsdalen och under resan gång blev det lite vitare på marken men inte mycket. När vi kom fram till stugan möttes vi av vattenpölar på uppfarten och marken var mjuk och geggig, verkligen inte några optimala förhållanden. Mamma hade dock hört att det skulle vara helt okej uppe på fjället där längdspåren fanns, men med tanke på hur förhållandena såg ut nere i byn så var vi något skeptiska. Jag var väldigt sugen på att försöka åka en tur, så vi åkte ner till mataffären och betalde spåravgiften, tjejen i kassan berättade för oss det är riktigt bra där uppe och att det är massor av snö men att det kunde vara lite mjukt. Vi begav oss uppåt och det visade sig att hon hade rätt. Väl uppe på fjället var det vitt så långt ögat kunde nå och det fanns gott om snö. Dock så var den som sorbet i konsistensen men eftersom vi får draghjälp av hundarna så vågade vi bege oss ut. Vi fick till ett riktigt härligt åk på ca 8km och hundarna drog på för fullt. Det blev en riktigt härlig åktur då det inte blåste så mycket vilket det annars lätt kan göra uppe på fjället. 

Det skulle sen visa sig att vi skulle få en riktigt toppenvecka med massor av skidåkning både utför och på såklart på längden. Vi åkte längd varje dag och åkte totalt 9 mil på en vecka. Hundarna har skött sig helt fantastiskt och de har haft bra med ork. Vi körde oftast en runda på ca 14 km och gjorde två stopp för att vila under körningen. Några dagar blåste det väldigt mycket på utvägen men sen när vi började åka tillbaka mot bilarna fick man riktigt behaglig medvind. Vi hade också dagar som var helt fantastiska, med lite vind, strålande sol och klarblå himmel. Jag har nog aldrig varit med om så bra längdåkning om jag fått uppleva denna vecka, och det är så himla kul att kunna köra med hundarna. De utvecklas mer och mer för varje gång och Asko springer på riktigt bra nu. Jag körde tvåspann med han och mammas vorsteh Estelle, och det var väldigt nyttigt för henne att gå med honom. Man såg att hon tände till och att hon började förstå sin uppgift. 

Vi träffade även Lotta och hennes holländare här uppe som vi lärt känna på träningsläger i Mullsjö. Hon körde också skidor med sina och hängde med oss ut två gånger. När hon körde med oss körde hon med stand in hunden Cato, och han gick verkligen som tåget! Jättekul att se och det gick superbra att köra ihop! Inget gruff mellan hundarna och vi kunde köra om varandra utan några problem. Väldigt kul att köra flera då vi kunde turas om att ligga först och fungera som "hare" för de andra. 

Så jag och Asko har verkligen haft en toppenvecka och jag längtar redan till nästa skidsäsong! Jag har också fått ett större sug för att ta det där gröna kortet som krävs för att kunna börja tävla i draget. Det får bli sommarens projekt!

Ikväll blev det en spontanfotografering ute på Björnö med Asko. Jag satt i soffan och kollade på serie när helt plötsligt fotolusten kom smygandes. Snabbt gick jag ut och kollade hur ljuset såg ut och genast när jag satte min fot utanför dörren så bestämde jag mig för att åka iväg. Klockan var då strax efter kl 19.00 så solen hade sakta börjat smyga sig ner över himmelen. Jag har sett andra göra fotograferingar i kvällsljuset precis innan solen går ner och det har blivit så himla fina bilder, så jag har länge varit sugen på att själv prova på. Snabbt sprang jag upp och hämtade Asko och kameran för att sen skynda mig ner till bilen och åka iväg. Jag hann med två stycken stopp ute vid Björnö. Det första stoppet gjorde jag vid bron där vi under vintern åkt skidor ute på isen. Där finns det några fina bryggor som går ut över vattnet och på andra sidan kan man se hamnen. De översta bilderna är tagna från den platsen. Ljuset var magiskt och det blev så vackert mot Askos egna färger. På bryggorna blev det en kort fotografering då det inte tog lång tid att få ihop dem bilderna som jag ville. Himla skönt att ha en lydig hund som gärna agerar modell, och som gör det med bravur!

Därefter åkte jag längre in på ön och stannade till vid badplatserna. Nu hade det blivit mörkare ute och himlen hade övergått till en ljuvlig rosa/lila ton. Vi kilade snabbt ner till vattnet och Asko ställde upp vid vasskanten som bildads vid vattnet. Bakom oss höll ett gäng killar på att spela fotboll, så det märks att det blivit vår och varmare ute. Även här blev det superfina bilder! När jag var färdig kom killarna fram till mig och frågade om de fick ta kort med Asko. Jag vart först väldigt förvånad och trodde att de skojade, men dem var fullt seriösa och sa att de tyckte han var så himla fin. De fick ett okej av migj, så de turades om att sätta sig på gräset vid strandkanten med Asko bredvid sig och blicka ut över vattnet. Asko skötte sig superbra!

Asko har verkligen utvecklats och blivit som en ny hund när det gäller att hälsa och umgås med främmande människor. För ett år sedan hade jag inte låtit honom göra det då han hade skapat sig ett beteende/ticks som inte var så lämpligt. Asko har alltid varit en social och nyfiken hund, men hade förut svårt att hantera själva hälsningssituationen. Det har verkligen varit nyttigt för honom att vara med mig så mycket när jag jobbat för Royal Canin under olika mässor och utställningar, samt att jag kan ha med han i hallen när jag själv tränar handboll. Han har fått umgås och träffa både hundvana människor och människor som inte är det det. Så idag vet han hur han ska bete sig när han söker kontakt och vill hälsa. 

Här kommer omgång två av bilder från Nordic Open som gick i Sveg. Har några bilder kvar att gå igenom så det kommer komma minst en omgång till med bilder. Vill man använda bilderna så skicka ett mejl till info@fotokempe.com för att göra en beställning. Hoppas ni gillar bilderna! Dessa bilder är verkligen roliga att arbeta med! Jag gillar verkligen farten i dem och att det är en kall och frostig känsla i färgerna. Hoppas verkligen jag kan få möjlighet att fotografera någon mer dragtävling i år. Är själv sugen på att skaffa grönt kort och anmäla mig till barmarks SM, och skulle så bli fallet kommer kameran självklart få hänga med :)

Det var ett bra tag sedan jag skrev här så nu börjar det bli dags att få liv på bloggen igen. Det har varit väldigt mycket på jobbet det senaste som lett till att jag haft dåligt med energi och lite lust till att sätta sig vid datorn för att pilla med bilder. Hoppas det vänder nu när det börjar bli grönare och ljusare ute igen så att även fotograferingen tar fart igen. Nu låter det som att fotograferingen nästan helt legat på is, och det stämmer inte. Asko har fotograferats  i vackert vinterljus som ni ska få ta del av i ett annat inlägg, sen har jag också varit iväg på en liten minisemester till Vemdalen, och där gick kameran varm.

Jag åkte till Vemdalen under sportlovet (v.7) och drog upp på onsdag vid lunch efter att ha jobbat några timmar, och stannade till söndag morgon. En härlig resa och det var så skönt att få komma iväg och åka längdskidor med hundarna och umgås med vänner. Jag åkte iväg helt själv med Asko och lånehunden Shelby som är en Engelsk Pointer hane på 2.5 år som min vän Elisabeth äger. Shelby och Asko funkade bra ihop trots att båda är jämngamla hanar. De har träffats några gånger tidigare och det har då gått bra så jag var inte så orolig över att de skulle vara dumma mot varandra. Shelby lever i flock och är van vid att umgås med andra hanar och Asko är en hund som är lätt att styra upp, samt att han flera gånger under året har levt med Nötvallens flock då jag behövt hundvakt när jag varit iväg med handbollen, och det har gått bra.

Jag och hundarna bodde hos våra vänner Egil och Helen som äger Ellis gården. Det var andra gången jag bodde i en av deras stugor och jag kan verkligen rekommendera dem om man planerar att besöka Vemdalen. Ellisgården ligger i Vemhån, en bit utanför Vemdalen med Björnriket som närmsta plats för utförsåkning. Jag delade stugan med familjen Antoniusson som under helgen skulle köra Nordic Open med sitt huskey spann. Antoniusson äger kennel Fenrisulven och är ambassadörer för Royal Canin, vilket även Egil och Helen är, och det är på så sätt som jag lärt känna dem då min mamma jobbar som sponsringsansvarig för RC.

Under dagrna som jag var där blev det en hel del längdåkning med hundarna som kämpade på bra under hela veckan. Jag hängde också endel med Egil, Helen, deras 30 härliga draghundar och följde med och kollade på när dem skulle träna inför Norway trail som drog igång veckan efter (v.8). Under lördagen drog jag ner till Sveg för att titta på Nordic Open som var ett "pre VM" för polarhundar då deras VM ska gå på samma ställe nästa år. Det var första gången jag var på en draghundstävling så det var både nytt och spännande. Kameran var med och jag fotograferade en hel del. Jag fick möjlighet att stå inne "på" banan vid kanten så jag kunde röra mig fritt och ställa mig på lämpligt ställe så länge jag inte var i vägen. Verkligen kul att få sådan frihet då det verkligen underlättar och ger möjlighet till få till bra bilder. Jag valde att fotografera start- och målgång. Det snöade en hel del och banan var väldigt tungsprunget och det märktes på hundarna då det var långa tungor på många av hundarna vid målgången. På plats träffade jag även min vän Malin Granqvist (också ambassadör) som står för Team Villiviimas. Senast jag träffade henne bodde hon i Vårgårda och jobbade i Göteborgs hamn. Nu har hon flyttat upp till Kiruna och jobbar som handler på en stor turistkennel. Häftigt! 

Ovan ser ni ett litet smakprov på bilder från tävlingen. Fler kommer dyka upp längre fram. 

För två helger sedan åkte jag och Asko iväg till Enköping för att kolla och fotografera träning av stående fågelhundar hos Viijägarens . Anledningen till att det har tagit lite tid at få ut bilderna beror på att det har varit många bilder att gå igenom och behandla samt att jag har varit på en minisemester i Vemhån som ni kommer få läsa om en annan gång.

Hur som helst så hade jag och Asko det riktigt härligt ute hos Viijägarens. Det är verkligen härligt att ibland få kunna spendera hela dagen ute i det fria, och jag tror Asko njöt för fullt av att slippa gå i koppel på tråkiga gångbanor, och istället få vara lös och springa på fälten. Kan vara värt att nämna att Asko inte störde dom andra hundarna under deras träning utan han höll sig vid mig. Dem som tränade var ett gäng på ca 10 stycken och denna gången var det blandat med olika raser. Raserna som var med denna gång var: Engelsk pointer, Korthårig Vorsteh, Engelsk Setter, Röd Irländsk Setter och Bracco Italiano. Verkligen kul att få se så många olika raser ur samma grupp, och trots att de kommer ur samma grupp kunde man se att skilde sig endel mellan raserna och deras sätt att arbeta sig fram över marken. Jag tror dom flesta var nöjda med dagen, då det fanns mycket fågel att träna på och i mina ögon såg det som att att alla hundarna fick sig en rejäl genomkörare. Vi blev också bjuda på fantastiskt god lunch i form av broccoli soppa, perfekt efter en förmiddag ute i kylan. 

Idag blev det en tur till Häggholmen för att valla lite igen hos Kicki och Jörgen som äger Nötvallens kennel. Jag var där för 2 veckor sedan och körde också och det var då jag hade med mig kameran. Jag och Asko fortsätter att jobba vidare med vår fösning, och efter att idag ha bollat tankar och fått input av Kicki och Jörgen så har jag bestämt mig för att backa tillbaka några steg i försningen. Idag föser Asko på lydnad men skulle jag ge honom fria tyglar så skulle det inte bli så mycket fösning. Han svajar gärna iväg åt något håll så försningen blir väldigt sned och svajig samt att han också har börjat få svårt att hitta rätt temp, då det gärna nu går lite för fort. Han har inte riktigt förstått att han ska "suga tag" och gå iväg med dem och hålla en rak linje. Jag tror det nya upplägget kan bli riktigt bra och redan idag kunde man se en liten förbättring i tempot, så det ska bli spännande och roligt och se om detta kommer funka så att vi kan få till en ordentlig och distinkt fösning. Vi har ju trotts allt som mål att starta IK1 till våren/sommaren. 

Är verkligen tacksam över att jag har fått så bra träningsmöjlrgeter här i Västerås, det är verkligen guld värt och det är också nu man börjar inse hur otroligt viktigt det att man har möjlighet att träna för duktiga och kunniga människor. Jag inser verkligen hur bortskämd jag har varit och är som har kunnat lägga en såpass bra grund med Asko genom att ha kunnat tränat så mycket för min mycket goda vän Ann Blomkvist när jag bodde i Skövde, och att jag nu kan fortsätta träna för kunniga människor som Kicki och Jörgen här i Västerås. Jag försöker suga åt mig all info jag kan så att jag kan bli en bättre förare och därmed kunna hjälpa min hund och ge han så bra förutsättningar som möjligt. 

Lite bilder från vorstehklubbens södra utställning. Jag, mamma och Estelle åkte ner tillsammans med Lennart som fött upp Estelle. Lennart hade även med sig Estelles bror Oscar. Utställningen ägde rum i ett bouleklubbhus och det var väldigt skönt att vara inomhus i ett uppvärmt hus istället för ett kalt ridhus. Det var bara två stycken korthårsvalpar med (Estelle och Oscar). Båda två fick superfin kritik av domaren och Estelle var den som knep BIR-valp. Kul att ta revansch på brorsan som slog henne gången innan ;). Väl i finalen blev hon BIS-2 och blev placerad bakom en fin liten münsterländer tik. På utställningen fick vi också träffa Estelles snygga pappa Royal och hans matte Jaqueline. Han är verkligen fantastiskt fin och ståtlig med fantastiska rörelser. Royal blev BIS över de vuxna hundarna så det blev verkligen en bra dag för släkten!