Under veckan som vi tillbringade i fjällen blev det även del dragträning för den lilla gråsparven. Vi hade hyrt ett par skateskidor som jag och min bror skulle dela på, men det slutade med att jag fick dem för mig själv. Vi har i stort sett under 1 års tid tränat löpning ihop vilket funkat jättebra, dock är det ju lite skillnad på löpning och skidåkning så det skulle bli spännande att se hur han skulle reagera. Värt att nämna är att jag är verkligen ingen mästare på skidåkning, så vi hade en liten utmaning framför oss. Det skulle dock visa sig gå riktigt bra, och jag är verkligen stolt över Asko men också över mig själv då vi båda verkligen utvecklades. Under veckan åkte vi ca 3.1mil och det var långt ifrån några lätta flacka spår. Mamma körde sin hund Ida och Ida är verkligen en grym draghund. Hon är som en gnu som bara ligger och tuggar på. Du kan köra varv på varv och ger sig inte. Asko är lite mer "safe", han tar sällan ut sig utan ligger i ett behagligt tempo, dock perfekt för mig. Jag brukar också säga att Asko är ingen ledare utan vill gärna ha en "hare" som han kan jaga, då går han verkligen som tåget. Flera härliga träningspass blev det under veckan, men det bästa passet skedde under näst sista dagen då vi även fick sällskap av vår vän Ann-Sofie som körde med sina två bordercollie. De höll ett tempo som Asko och jag lättare kunde hålla vilket ledde till att Asko fick en "hare" som han kunde jaga än längre sträcka jämför med Ida som flyger förbi. Eftersom Asko låg på så bra hjälpte det även mig och min skidåkning så att den blev av bättre kvalité så att jag kunde hjälpa honom på de tyngre partierna. Efter denna vecka har jag blivit grymt sugen på att köpa ett par skateskidor, enligt mig blev skidåkningen med hund mycket roligare samt också lite enklare eftersom skateskidorna är betydligt kortare än vad de klassiska skidorna är. Enda nackdelen är man inte vallar skateskidor, så i de branta uppförsbackarna blev det ibland lite väl bakhalt ; )

Under sportlovsveckan (v.7) begav sig jag tillsammans med min mamma och min bror oss iväg till Vemdalen för lite skidåkning, både utför och på längden. Jag har inte åkt utför på flera år så jag hade en lite pirrig känsla i magen. Eftersom jag spelar handboll har det blivit att jag undvikit utförsåkning pga. skaderisken men denna gång kunde jag inte låta bli, men jag hade såklart i med mig i bakhuvudet att jag skulle ta det försiktigt. På söndag morgon åkte vi iväg mot Vemhån. I Vemhån bor Egil Ellis och Helene Lundberg som vi skulle bo hos. De äger Ellis gården som hyr ut stugor som man bo i när man på besök i fjällvärlden. Egil och Helene är också med ambassadörsgruppen för Royal Canin som min mamma är med och sköter om. De är mycket aktiva inom draghundssporten. Under flera år bodde de i Alaska och vann i stort sett allt som går att vinna, och för något år sedan flyttade de och deras kennelverksamhet tillbaka till Sverige. Man blir verkligen helt trollbunden och imponerad när man hör dem berätta om sina upplevelser i Alaska. Ett tag hade de över 100 hundar, vilket är lite skillnad mot deras idag 14 (?) tävlingshundar och 21 7 månaders valpar.  Hos Egil och Helene bodde vi fram till fredag eftermiddag. Under dessa dagar fick vi förutom en massa härlig skidåkning ta del av deras vardag med slädhundsträning, motionering och utfodring. Vi fick också möjlighet att prova köra våra Asko och Ida (tvåspann) med en av Egils slädar. En magisk upplevelse som ni kommer få ta del av i ett annat inlägg. Utan att överdriva så är det verkligen häftigt att få uppleva vardagen som satsande draghundsförare. Trots det stora antalet hundar är det rent och snyggt i hundgårdarna, stallet och den stora rasthagen. Var sak har sin plats och det finns ett rullande schema som följs. Att utfordra över 30 hundar tog mindre än 30 min och ingen hund var kinkig med maten utan alla åt med glädje. Alla hundar visste om sitt tilltalsnamn och de var alla väldigt vänliga och glada. De följde Egil vart han än gick och kom i full fart när han visslade. De var alla fantastiskt fina i kroppen, både i muskelmassa och i hullet. Glansig päls och pigga alerta ögon hade de också. Jag har efter dessa dagar verkligen fått mersmak för draghundsvärden och längtar redan till nästa möte med den. 

Kom på att jag inte visat upp bilder från Mauritius så här kommer några stycken. Resan till Mauritius var verkligen fantastiskt på alla sätt och vis och det är en resa som jag sent kommer glömma. Längtar verkligen tillbaka när jag tittar på bilderna och jag hoppas verkligen att jag kommer ha möjligheten att få åka dit igen. Vattnet är ca 25 grader året om och kristallblått. Vädret är soligt men man får se upp för skurar som tur nog går över snabbt. Vi bodde på norra delen av ön som är mindre bergig vilket gör att skurarna minskar. Människorna är väldigt vänliga och hjälpsamma. Mat med ingredienser från havet är vanligast och jag har aldrig ätit så mycket god fisk i hela mitt liv. Har ni möjlighet att åka till detta magiska land så gör det! 

Usch vilket katastrofväder det varit idag! När jag vaknade i morse vräkte det ner slasksnö och sen senare började det även regna lite smått och marken förvandlades till en gråaktig blaskig sörja, bläää! Jag som planerat att träna lite lydnad med Asko fick ställa in mina planer, då jag inte var så sugen på att få en väldigt skiten hund in i lägenheten som jag precis städat. Istället roade vi oss med en liten fotografering inomhus. Blev väldigt söta bilder enligt mig och jag måste verkligen ge mitt 85mm objektiv en stor eloge. Det är verkligen ett grymt objektiv som jag rekommenderar alla att köpa. Jag är verkligen frälst i det och det har verkligen tagit min fotografering till en ny nivå. Vi hoppas på att vädret blir bättre under morgondagen så att det kan bli lite träning, för vi behöver göra oss redo inför vår debut som kommer ske någon gång under våren.