Ellis racing sleddogs

Mali och Bronx. Bronx vart min favorit av tävlingshundarna, en väldigt charmig och framförallt mysig kille.

Hundarna är väldigt uppspelta och vill verkligen iväg. Dessa var lite mer högljudda än de andra.

Full fart framåt! 4mil är spåret som Egil tränar på och det tar ca 1 h 40min att ta sig runt.

Under sportlovsveckan (v.7) begav sig jag tillsammans med min mamma och min bror oss iväg till Vemdalen för lite skidåkning, både utför och på längden. Jag har inte åkt utför på flera år så jag hade en lite pirrig känsla i magen. Eftersom jag spelar handboll har det blivit att jag undvikit utförsåkning pga. skaderisken men denna gång kunde jag inte låta bli, men jag hade såklart i med mig i bakhuvudet att jag skulle ta det försiktigt. På söndag morgon åkte vi iväg mot Vemhån. I Vemhån bor Egil Ellis och Helene Lundberg som vi skulle bo hos. De äger Ellis gården som hyr ut stugor som man bo i när man på besök i fjällvärlden. Egil och Helene är också med ambassadörsgruppen för Royal Canin som min mamma är med och sköter om. De är mycket aktiva inom draghundssporten. Under flera år bodde de i Alaska och vann i stort sett allt som går att vinna, och för något år sedan flyttade de och deras kennelverksamhet tillbaka till Sverige. Man blir verkligen helt trollbunden och imponerad när man hör dem berätta om sina upplevelser i Alaska. Ett tag hade de över 100 hundar, vilket är lite skillnad mot deras idag 14 (?) tävlingshundar och 21 7 månaders valpar.  Hos Egil och Helene bodde vi fram till fredag eftermiddag. Under dessa dagar fick vi förutom en massa härlig skidåkning ta del av deras vardag med slädhundsträning, motionering och utfodring. Vi fick också möjlighet att prova köra våra Asko och Ida (tvåspann) med en av Egils slädar. En magisk upplevelse som ni kommer få ta del av i ett annat inlägg. Utan att överdriva så är det verkligen häftigt att få uppleva vardagen som satsande draghundsförare. Trots det stora antalet hundar är det rent och snyggt i hundgårdarna, stallet och den stora rasthagen. Var sak har sin plats och det finns ett rullande schema som följs. Att utfordra över 30 hundar tog mindre än 30 min och ingen hund var kinkig med maten utan alla åt med glädje. Alla hundar visste om sitt tilltalsnamn och de var alla väldigt vänliga och glada. De följde Egil vart han än gick och kom i full fart när han visslade. De var alla fantastiskt fina i kroppen, både i muskelmassa och i hullet. Glansig päls och pigga alerta ögon hade de också. Jag har efter dessa dagar verkligen fått mersmak för draghundsvärden och längtar redan till nästa möte med den.