Lofsdalen

Under påsklovet ( v.15) åkte jag med mina föräldrar upp till Lofsdalen. Jag tog tåget upp på lördag morgon och möttes upp av min mamma i Sveg som redan var där då hon under tre veckors tid rest runt uppe i Norrland och gjort en hel del jobbesök. Pappa skulle komma senare på kvällen då han hade en skytteträning som han behövde gå på. Han håller på att ta jägarexamen och ville inte missa ett tillfälle för att få bra träning inför skytteprovet. Jag visste att det skulle vara lite snö där uppe då mamma redan varnat mig men jag fick mig en liten chock när jag klev av tåget och det var barmark och knappt ens några snöhögar liggandes på marken, och jag började förbereda mig på att det kanske inte skulle bli så mycket skidåkning.

Vi satte oss båda i bilen och åkte de sista milen till Lofsdalen och under resan gång blev det lite vitare på marken men inte mycket. När vi kom fram till stugan möttes vi av vattenpölar på uppfarten och marken var mjuk och geggig, verkligen inte några optimala förhållanden. Mamma hade dock hört att det skulle vara helt okej uppe på fjället där längdspåren fanns, men med tanke på hur förhållandena såg ut nere i byn så var vi något skeptiska. Jag var väldigt sugen på att försöka åka en tur, så vi åkte ner till mataffären och betalde spåravgiften, tjejen i kassan berättade för oss det är riktigt bra där uppe och att det är massor av snö men att det kunde vara lite mjukt. Vi begav oss uppåt och det visade sig att hon hade rätt. Väl uppe på fjället var det vitt så långt ögat kunde nå och det fanns gott om snö. Dock så var den som sorbet i konsistensen men eftersom vi får draghjälp av hundarna så vågade vi bege oss ut. Vi fick till ett riktigt härligt åk på ca 8km och hundarna drog på för fullt. Det blev en riktigt härlig åktur då det inte blåste så mycket vilket det annars lätt kan göra uppe på fjället. 

Det skulle sen visa sig att vi skulle få en riktigt toppenvecka med massor av skidåkning både utför och på såklart på längden. Vi åkte längd varje dag och åkte totalt 9 mil på en vecka. Hundarna har skött sig helt fantastiskt och de har haft bra med ork. Vi körde oftast en runda på ca 14 km och gjorde två stopp för att vila under körningen. Några dagar blåste det väldigt mycket på utvägen men sen när vi började åka tillbaka mot bilarna fick man riktigt behaglig medvind. Vi hade också dagar som var helt fantastiska, med lite vind, strålande sol och klarblå himmel. Jag har nog aldrig varit med om så bra längdåkning om jag fått uppleva denna vecka, och det är så himla kul att kunna köra med hundarna. De utvecklas mer och mer för varje gång och Asko springer på riktigt bra nu. Jag körde tvåspann med han och mammas vorsteh Estelle, och det var väldigt nyttigt för henne att gå med honom. Man såg att hon tände till och att hon började förstå sin uppgift. 

Vi träffade även Lotta och hennes holländare här uppe som vi lärt känna på träningsläger i Mullsjö. Hon körde också skidor med sina och hängde med oss ut två gånger. När hon körde med oss körde hon med stand in hunden Cato, och han gick verkligen som tåget! Jättekul att se och det gick superbra att köra ihop! Inget gruff mellan hundarna och vi kunde köra om varandra utan några problem. Väldigt kul att köra flera då vi kunde turas om att ligga först och fungera som "hare" för de andra. 

Så jag och Asko har verkligen haft en toppenvecka och jag längtar redan till nästa skidsäsong! Jag har också fått ett större sug för att ta det där gröna kortet som krävs för att kunna börja tävla i draget. Det får bli sommarens projekt!